fredag 29 september 2017

Mer från skolan

Inte utan att jag var stolt över Ville igår. Många av barnen i klassen hade väldigt vårt att sitta still när de satt på mattan. Och det gjorde de ganska stor del av tiden, det var liksom en del av klassrummet. Men Ville gjorde precis som fröken sa, satt upp och lyssnade noga. Dessutom hade vi sådan tur att det var hans tur att vara frökens hjälpreda just när jag var på besök. Då får man dra lappar i almanackan och läsa upp vilket datum det är. Man får också titta ut på vädret och sedan sätta en lapp med rätt väder på anslagstavlan. Det är ett stort uppdrag, han var stolt och lite tagen.

När fröken ställde frågor räckte han upp handen varje gång, bland annat när de lästa en bok av klassens författare, Barbro Lindgren. På baksidan stod det att boken var "illustrerad av", fröken undrade om någon visste vad det betyder. Och det gjorde Ville, som det enda av barnen. När jag frågade på kvällen hur han kunde veta det förklarade han att "jag tänkte att det var det enda det kunde betyda, att man ritar".

När jag pratade med fröken på rasten berättade hon att hon och den andra fröken hade pratat om det häromdagen, hur klok han är, att han klurar tills han kommer på svaret. Och också att han är anpassningsbar utan att han låter någon sätta sig på honom. Så väldigt väldigt skönt att höra. det är ju det man vill tänker jag, att barnen ska vara så trygga att de inte låter någon sätta sig på dem.

Jag är så glad att det går bra i skolan. Hemma får vi kämpa ibland, och säkert har han sämre dagar i skolan också, men att det ändå går så pass bra gör mig väldigt glad.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar